Jag tänkte berätta en liten historia för er. Ni får sitta och fnissa av skadeglädje när den är färdig om ni vill, men det är inget krav.

Det var en gång en liten tös som hette Amanda. En dag när hon kom hem från skolan bestämde hon sig för att gå ut med sin hund, för ovanlighetens skull. Hon tog på sig sina skor och knallade iväg. Eftersom vädret var fint och hpn hade en massa plugg som väntade hemma valde hon att gå en lite längre promenad. Hon gick och gick och solen lyste och allt var trevligt. Då fick hon se hur det kom mörka moln borta i fjärran. "Tur att det inte regnar här" tänkte hon glatt och vandrade vidare. Efter ytterligare ett tag hade molnen komiit närmare och då ställde sig det lilla dumhuvudet och tittade facinerat på molnen och klurade på hur läng tid det skulle ta för dem att nå henne. Ett par minuter senare insåg hon det dumma i att stå där och tänka på det men då var det redan för sent. Sisådär en halv minut senare var nämligen molnen över henne och hon fick sig en trevlig dusch innan hon till slut var hemma. Då var hon blöt...

Slut.