Eftersom vi i Sverige firar påsk för att minnas Jesu död och uppståndelse och gör detta med hjälp av ägg, kycklingar och harar tycker jag att det inte är mer än rätt att upplysa er om den riktiga påskharens existens.
"(Lepus Pascha)
Påskharen har en kroppslängd på mellan 80 och 100 centimeter och öron på ca 20 cm. färgen är brokig.
Påskharen är faktiskt inte, trots vad de flesta tror, släkt med den vanliga fältharen (Lepus europaeus). Det som lurade de gamla biologerna, och fick dom att placera den i Lepus-familjen, är det faktum att den delar vissa gemensamma yttre drag, t.ex. långa öron och kraftiga lårmuskler samt dess relativt liknande storlek.
Men där slutar faktiskt likheterna. Påskharen är för det första en köttätare, huvudfödan består av as, man ser den ofta kalasa på påkörda grävlingar och liknande intill motorvägar, samt fågelägg från markruvande fåglar.
En annan stor skillnad är att påskharen hör till familjen kloakdjur tillsammans medNäbbdjuret, och är därför en av endast två arter av däggdjuren som lägger ägg.
Det är äggläggandet som gjort att Påskharen förknippas med just påsken.
Påskharen är väldigt eftersökt på grund av sina stora färggranna ägg. En naturens nyck har gjort att dessa ägg är prydda av ett mönster som med bara en gnutta fantasi liknar kycklingar i fluga. En teori är att detta beror på så kallad ”crazyevolution”. Påskharen har helt enkelt fått för sig att den har bättre överlevnadsförmåga om den lägger sina ägg i godisaffärer, och kamouflerar därför sina ägg därefter. Vilket fungerade utmärkt ända fram till den punkt i människans utveckling då vi började använda godisaffärer till att förvara godis i. Men denna teori är väldigt kritiserad, och kritikernas huvudargument är att det inte har funnits godisaffärer tillräckligt länge i de områden där påskharen stammar ifrån, dvs. gamla DDR.
De stora äggen sågas försiktigt på mitten och innehållet, som är fullständigt otjänligt som föda, slängs. Även insidan av äggen är prydd av mönster, men här är det normalt enfärgat och betydligt mindre. Traditionellt fylls sedan äggen med godis och frukt för att sedan ges bort som påskgåva.
De vackra äggen har gjort att rovjakt på påskhare blivit vanligare och vanligare och numera är påskharen märkt som sällsynt.
Påskharen har en annan egenhet som den delar med flera andra asätande djur, nämligen lukten. Hyenor och gamar är kända för att stinka nånting fruktansvärt och detsamma gäller Påskharen. Källor uppger att man kan känna stanken av ruttet kött på flera hundra meter.
Påskharen är dagaktiv, precis som många andra asätare. Nätterna spenderar den i grunda gropar eller hålor. Den har inga naturliga fiender och behöver därför inte oroa sig för andra rovdjur. Däremot är den väldigt territoriell och strider mellan påskharehannar kan ofta sluta i så allvarliga skador att de avlider.
Nisse Lind
Biolog"
(http://www.riketssal.se/paskharen/)
