Dockor. Söta eller din största skräck. Min bror är livrädd för dem. Så naturligtvis roar jag mig ibland med att gömma dockor i hans rum. Det är kärlek. Eller så målar jag mig bara till dem. 
Den här gången blev det en trasdocka. Detaljerna tog en halv evighet men det blir helt enkelt inte lika bra utan dem. Stygn, tygets struktur, skuggor, ljuspunkter - det är de som ger mina skapelser liv. Muhahahaha...
Kommentera